Presentation - Kalkal
Matilda Kallio heter jag.
Jag är en 19 årig tjej, som faktiskt fyller 20 i november (stolt)! Yeah, jag vet att det är bra långt kvar men tiden går fort när man har roligt, och roligt har jag nästan jämt!
Hur ska jag beskriva mig själv då? Jag är lite galen, ofta glad och snäll. Jag har kraftiga humörsvängningar och vissa människor ger mig diagnosen ADHD. Men jag har nog inte det. Jag lever i förnekelse, för jag ser bara mina ickeADHD-iska sidor. Jag är en människa som skrattar mig genom livet, även om jag har mina downs, så skrattar jag. Jag lever för det, man lever längre med det.
Och genom mitt 19 åriga liv har jag ju hunnit med allt och ingenting, och jag ska inte gå igenom min livshistoria, men ni måste ju veta vad jag är och sånt! Jag bor i Storvreta, en liten håla litelite norr om Uppsala. Jag bor med min familj; mamma, pappa & storasyster. Jag har alltid bott här. Om man inte räknar med mina två första år i en annan håla utanför Östhammar (tro det eller ej, hålan Östhammar har en systerhåla), kallad Vamsta (Valö). Jag minns ju inget därifrån, men det har jag inte dött av än, och när jag dör är det nog inte anledningen. Jag hade en normal uppväxt, inget att gå in på, jag var barn helt enkelt, och under mina år som låg/mellanstadieelev höll jag till på Lyckeboskolan>Storvretaskolan>Pluggparadiset. Där spenderade jag dagarna då jag tyckte skolan var KUL. Sen blev det för seriöst, har ändå alltid klarat mig, bara för att jag är så bra! Ja, Ärentunaskolan blev min högstadieskola. Har mycket negativt att säga om den skolan, men kul har jag haft. Jag gick ut med hyfsade betyg och hade kunnat komma in på det mesta, men jag tyckte plugg sög och valde att gå gymnasiet på Jälla. Hästnörd som jag är, jag bestämde för för att Naturbruk-Hästhållning får det bli. I början hade jag mycket motgångar med skador osv, men dom läkte ihop fint och jag hade fantastiskt stöd från mina underbara klasskamrater. Studenten dök upp allt för fort, tre år senare, och jag avslutade dom tre bästa åren i mitt liv än så länge, och min älskade klass begravdes bland alla andra på den stora gården. Dock blev jag kvar ettag, och är fortfarande kvar men hemifrån. Bestämde mig för att fortsätta plugga lite på Jälla, så att jag kan söka till högskola! Sen studenten har jag hunnit med lite olika, det började med stalljobb sen städerska sen försäljare och nu är jag inne på stalljobb igen. Har nyligen börjat jobba på en ridskola här i Uppsala. Det känns bra.
Jag & Reykan; Jag ska berätta om hur jag & Reykan (Madde), blev vänner. Vi gick i samma skolor mellan årskurs 1-6, dock har vi aldrig umgåtts eller kommit särskilt bra överens. När det var dags för högstadie fick vi "oturen" att hamna i samma klass. Jag hade aldrig gillat Madde, och hon gillade inte mig. I mina ögon var Madde en överdriven, jobbig fjortis som gjorde saker bara för att irritera andra. Och ja, hon lyckades irritera mig. Men efter regn kommer solsken och kärlek börjar alltid med bråk, så lärde vi oss acceptera varann med tiden. När slutet av 9an närmade sig stod vi varann ganska nära, vi kunde till och med gå med varann till skolan utan att jag skulle lägga hatiska kommentarer. Vi bor väldigt nära varann, vilket är skönt nu för tiden. Då var det mest pain. Ja efter mycket om och men och hårda ord och slag, så är vi idag bästisar och som vi säger; Vi är som ett gift par, vi har bara inte den intima delen. Så här står vi idag, med en blogg tillsammans och fem barn.
Okej barn var att överdriva, det lät bara kul. Glöm att ni läste det...
I det stora hela så var det allt jag har att berätta om mig själv, så här på rak arm. Ni får gärna fråga, önska och säga vad ni tycker!
Nu har ni i alla fall lite läsning, och jag hoppas på att filmen är redo för uppladding snart.
Pusspusspuss / Kalkal
Jag är en 19 årig tjej, som faktiskt fyller 20 i november (stolt)! Yeah, jag vet att det är bra långt kvar men tiden går fort när man har roligt, och roligt har jag nästan jämt!
Hur ska jag beskriva mig själv då? Jag är lite galen, ofta glad och snäll. Jag har kraftiga humörsvängningar och vissa människor ger mig diagnosen ADHD. Men jag har nog inte det. Jag lever i förnekelse, för jag ser bara mina ickeADHD-iska sidor. Jag är en människa som skrattar mig genom livet, även om jag har mina downs, så skrattar jag. Jag lever för det, man lever längre med det.
Och genom mitt 19 åriga liv har jag ju hunnit med allt och ingenting, och jag ska inte gå igenom min livshistoria, men ni måste ju veta vad jag är och sånt! Jag bor i Storvreta, en liten håla litelite norr om Uppsala. Jag bor med min familj; mamma, pappa & storasyster. Jag har alltid bott här. Om man inte räknar med mina två första år i en annan håla utanför Östhammar (tro det eller ej, hålan Östhammar har en systerhåla), kallad Vamsta (Valö). Jag minns ju inget därifrån, men det har jag inte dött av än, och när jag dör är det nog inte anledningen. Jag hade en normal uppväxt, inget att gå in på, jag var barn helt enkelt, och under mina år som låg/mellanstadieelev höll jag till på Lyckeboskolan>Storvretaskolan>Pluggparadiset. Där spenderade jag dagarna då jag tyckte skolan var KUL. Sen blev det för seriöst, har ändå alltid klarat mig, bara för att jag är så bra! Ja, Ärentunaskolan blev min högstadieskola. Har mycket negativt att säga om den skolan, men kul har jag haft. Jag gick ut med hyfsade betyg och hade kunnat komma in på det mesta, men jag tyckte plugg sög och valde att gå gymnasiet på Jälla. Hästnörd som jag är, jag bestämde för för att Naturbruk-Hästhållning får det bli. I början hade jag mycket motgångar med skador osv, men dom läkte ihop fint och jag hade fantastiskt stöd från mina underbara klasskamrater. Studenten dök upp allt för fort, tre år senare, och jag avslutade dom tre bästa åren i mitt liv än så länge, och min älskade klass begravdes bland alla andra på den stora gården. Dock blev jag kvar ettag, och är fortfarande kvar men hemifrån. Bestämde mig för att fortsätta plugga lite på Jälla, så att jag kan söka till högskola! Sen studenten har jag hunnit med lite olika, det började med stalljobb sen städerska sen försäljare och nu är jag inne på stalljobb igen. Har nyligen börjat jobba på en ridskola här i Uppsala. Det känns bra.
Jag & Reykan; Jag ska berätta om hur jag & Reykan (Madde), blev vänner. Vi gick i samma skolor mellan årskurs 1-6, dock har vi aldrig umgåtts eller kommit särskilt bra överens. När det var dags för högstadie fick vi "oturen" att hamna i samma klass. Jag hade aldrig gillat Madde, och hon gillade inte mig. I mina ögon var Madde en överdriven, jobbig fjortis som gjorde saker bara för att irritera andra. Och ja, hon lyckades irritera mig. Men efter regn kommer solsken och kärlek börjar alltid med bråk, så lärde vi oss acceptera varann med tiden. När slutet av 9an närmade sig stod vi varann ganska nära, vi kunde till och med gå med varann till skolan utan att jag skulle lägga hatiska kommentarer. Vi bor väldigt nära varann, vilket är skönt nu för tiden. Då var det mest pain. Ja efter mycket om och men och hårda ord och slag, så är vi idag bästisar och som vi säger; Vi är som ett gift par, vi har bara inte den intima delen. Så här står vi idag, med en blogg tillsammans och fem barn.
Okej barn var att överdriva, det lät bara kul. Glöm att ni läste det...
I det stora hela så var det allt jag har att berätta om mig själv, så här på rak arm. Ni får gärna fråga, önska och säga vad ni tycker!
Nu har ni i alla fall lite läsning, och jag hoppas på att filmen är redo för uppladding snart.
Pusspusspuss / Kalkal
Kommentarer
Trackback
